Blåbetong var ett vanligt material som användes vid byggandet av bostadshus under miljonprogrammet i Sverige på 1960- och 1970-talet. Blåbetongen var ett cementbaserat material som var blandat med till exempel bergkross, vatten och sand.
Namnet “blåbetong” kommer från dess karakteristiska blågrå färg, som uppkommer genom tillsats av ferrolegeringar under tillverkningsprocessen. Blåbetongen var ett billigt och starkt byggnadsmaterial som passade perfekt för att uppföra de massiva bostadshusen som var en central del av miljonprogrammet.
Under miljonprogrammet byggdes mer än en miljon bostäder i Sverige, och blåbetong var ett av de vanligaste materialen som användes vid byggandet av dessa. Blåbetongen användes för att gjuta prefabricerade element som sedan monterades ihop på byggarbetsplatsen. Dessa element kunde till exempel utgöra ytterväggar eller balkonger.
Trots att blåbetongen var ett populärt material under miljonprogrammet, så har det senare visat sig att den kan ha negativ påverkan på miljön och människors hälsa. Blåbetongen innehåller nämligen höga halter av tungmetaller som kan läcka ut och förorena mark och grundvatten. Dessutom kan blåbetongen avge skadliga partiklar som kan vara farliga att andas in.
Blåbetong kan också avge radon. Radon är en radioaktiv gas som bildas när radium bryts ner i marken och berggrunden. Radongas kan tränga in i byggnader och ansamlas i inomhusluften. Om radonhalterna i inomhusluften blir för höga kan det öka risken för lungcancer.
Blåbetong innehåller vanligtvis höga halter av tungmetaller som kan vara radioaktiva, såsom uran och thorium. När dessa tungmetaller sönderfaller kan de frigöra radon. Därför är det möjligt att blåbetong kan avge radon i inomhusmiljön.
Det är dock viktigt att notera att inte alla bostadshus som byggdes med blåbetong kommer att ha höga radonnivåer. Radonhalten kan variera beroende på flera faktorer, som till exempel byggnadens ålder, ventilationssystemet och markförhållandena runt byggnaden.
Idag används inte längre blåbetong vid byggandet av nya bostäder i Sverige. Istället använder man sig av andra material som är mer miljövänliga och som inte har samma negativa effekter på människors hälsa.